Medicinering…

Jaha, nu har jag ätit min nya medicin, Cymbalta i 6 dagar och jag kan inte säga att den direkt har haft nån verkan än, förutom att jag har en sån enorm trötthet. Känns som jag skulle ha tagit sömntabletter, har visserligen aldrig gjort det, men jag kan tänka mig att det är så här det känns då. Det spelar ingen roll hur mycket jag sover eller hur lite heller för den delen, är lika trött ändå. Har svårt att somna när jag lägger mig för natten men somnar hur lätt som helst på dan, det är som att blåsa ut ett ljus. Tänk om det var så på kvällen oxå när man förväntas ska sova, men icke då. Ögonlocken känns som om de vore gjorda av cement, skulle nog behöva investera i ett par tändstickor!!! Magen är oxå fortfarande påverkad med uppblåsthet och magknip, men hoppas att det oxå är övergående när medicinen börjat verka fullt ut.

Sen är det ju det här med mina ben oxå, venerna är trasiga i underbenen och kan därmed inte pumpa tillbaka blodet lika effektivt till hjärtat som när de är hela. Är nu inne på andra kartongen med Venastat och har inte börjat känna nån nämnbar effekt av det ännu. På hälsokost affären sa de att det dröjer minst 3 månader innan jag kan börja känna nån förbättring, men så är det ju med de flesta naturpreparat. Har fått låna en löpmaskin som jag går på några gånger/dag men det är så infernaliskt jobbigt och smärtsamt, men envis som jag är så fortsätter jag ändå. Behandlingen för den här diagnosen, venös insufficiens är ju motion, stödstrumpor och Venastatkapslar. Med stödstrumporna så känner jag mig som om jag vore 80 år!!!! Men som tur är så hjälper de mot svullnaden så det känns ganska bra. Det som är tråkigast är att jag inte längre kan och orkar gå mina långpromenader med vovvarna längre så det får bli korta promenader istället. Får en sprängande smärta och en andfåddhet som inte är av denna världen om jag går för långt, för fort eller i uppförsbacke, så både med eller utan stödstrumpor så känns det som om jag skulle vara dubbelt så gammal, herregud, jag är ju bara 40+!! Hur ska jag då känna mig när jag är 80, som 150 år då eller… om jag ens lever tills jag blir 80… den som lever får se, som man brukar säga!! Det tog hela sommaren innan läkaren kunde ställa den här diagnosen, först misstänkte han leukemi sen hjärtsvikt men efter många provtagningar och EKG så kunde han utesluta det värsta diagnoserna iallafall, så det känns ju bra.

Nä, nu ska jag sätta mig och påta med kalendern som mina föräldrar ska få.

Ha en bra kväll och kram på er!!!

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: